Med silversked i mun

Jag känner till uttrycket, men är inte själv född med några bestick i munnen. Däremot har jag vid många tillfällen senare i livet haft sådana av olika slag och material i min mun – även så silverskedar några gånger. Mitt favoritbestick är tesked. Därför har jag en av världens största samlingar, eller i alla fall möjligen en av Sveriges största, eller åtminstone kanske en av Hallands största, eller i vart fall inte helt otroligt en av Buas största, eller till och med högst sannolikt en av Tulpanvägens största, men hur som helst definitivt den största i vår familj.

Likt många andra stora rikedomar ligger inslag av ohederlighet bakom uppbyggnaden av min samling. Alltsedan armén fick släppa till mitt första stöldexemplar då jag gjorde lumpen 1984 har otaliga restauranger, caféer, hotell, flygplan och andra inrättningar funnit sig själva en tesked fattigare efter mitt besök. Även en eller annan släkting skulle upptäcka att något saknas i kökslådorna om de räknade efter noga.

Några av juvelerna i min samling är (från vänster till höger på bilden):
- Arméskeden med de klassiska tre kronorna
- Stor silversked från ett Gasthaus i Dortmund, erövrad 2006 vid fotbolls-VM
- Glass-sked från café Traudl i Mayrhofen, Österrike
- Liten sked från fashionabla Café de Paris i Monaco, troligen det dyraste stället jag bestulit
- Sked med träskaft från exklusiva gourmet-krogen Gastro i Helsingborg

Advent

Jag fortsätter att krympa i den takt jag har föresatt mig. Till och med lite fortare. I dagens diagram har jag lagt in del-målet 82 kg till jul som en grön punkt. Man ser att trenden just nu pekar en bit under detta. Diagrammet är fortfarande lite suddigt, men om man klickar på det kommer det att visa sig i större format och med bättre skärpa - fråga mig inte hur eller varför.

Om talesättet stämmer ska vi få fint julväder i Bua. Vädret denna första advent och tillika 30 november då Anders har namnsdag slaskar snarare än braskar.

Ej grön grann gran

Traditionsenligt har vårt hus nu fått sin adventsprydnad i form av en lysande julgran. Jag visste att flera av de små lamporna var trasiga sedan förra året och inhandlade hela 20 st nya då jag och Emil var i sta'n på förmiddagen. Inte ens detta räckte, så det finns fortfarande någon liten slinga kvar som inte deltar i det annars ganska väl utbredda granliga lysandet.

Utöver advents-ljus-gran-reserv-lamporna hann vi beta av en gedigen lista på inköpsärenden idag. Kvinnor må i det långa loppet ha större uthållighet och förmåga att shoppa ihop större total-volymer än oss män, men om man mäter spenderade kronor per minut tillbringad inne i affärer är jag säker på att vi leder. Under de korta ögonblick vi ödslade på julhandel idag drog jag betalkortet så ofta att det började lukta bränd plast. Tack vare denna effektivitet hade jag därför halva dagen kvar till andra uppgifter - som att montera nyinköpta cykeldäck.

En märklig uppenbarelse vederfors mig under dagens power-shopping. Då vi just skulle lämna de centrala kvarteren för att göra de sista inköpen på butikerna vid Lassabacka (köpcentrum vid norra infarten till Varberg), bestämde jag att om jag mot förmodan skulle råka få se en ledig parkeringsficka just utanför systembolaget vore detta som ett tecken från Gud. I så fall skulle jag göra ett extra stopp och inhandla en vinflaska - i annat fall fortsätta som planerat. Detta berättade jag högt för Emil, han är mitt vittne. Just som vi svängde runt hörnet lämnade en bil sin plats. Tillsammans med de redan befintliga två lediga rutorna, såg jag alltså en obruten räcka av tre helt tomma parkeringsfickor. I förvissning om innebörden av detta tecken stegade jag in i butiken och strax därefter ut igen bärandes på tre flaskor vin.

GT-rundan

Med tanke på en liten fadäs för ett par veckor sedan var det extra viktigt att Emil inte skulle missa sin runda för försäljning av GT idag. Därför hade både han och jag ställt dubbla väckarklockor. Mina var ställda en stund tidigare, för jag måste ha lite tid att utföra dagens hantverkarinsats innan det blev dags för själva rundan. För att släpa tidningarna som ska säljas har vi en cykelkärra (ursprungligen införskaffad till en cykelsemester runt sjön Bolmen som vi gjorde för några år sedan - en av mina absolut roligaste semestrar). Ett av kärrans hjul har haft punktering och jag måste helt enkelt sätt dit en ny slang. Det visade sig när jag tog isär hjulet att den gummi-list som skyddar slangen mot ev. vassa kanter från ekrarnas infästning var trasig. Detta reparerade jag snabbt och händigt med vanlig tejp. Nästa bekymmer jag upptäckte var att den nya slang jag sedan tidigare införskaffat hade dimension 16'', men hjulet var av storlek 20''. Gummi är ju töjbart och det gick faktiskt med lite ansträngning och en halvkvävd svordom att kränga på slangen.

Just nu som jag skriver detta är Emil ute på sin färd med för liten slang och tejp-lagad fälg. Hoppas att inte hjulet smäller innan han hinner klart dagens tur. Så snart han är färdig med detta ska vi ta en utflykt till Varberg och inhandla ny list och 20'' slang för en mer bestående reparation.

Bua-partiet

17:00 idag klev jag ut från Landvetters flygplats, helt planenligt. Direkt fick jag syn på den väntande bilen från vårt lokala taxi-företag "Bua Taxi". Lika osvikligt som soluppgången dyker trostjänarna från detta service-företag alltid upp när de är väntade. Det skulle aldrig falla mig in att bara ta en ledig taxi, än mindre att förbeställa från något annat bolag. Nej, nej, nej. Som Bua-medborgare är det en självklarhet att jag gagnar de lokala företag som verkar här.

Till glädje för mig och andra Bua-patrioter kommer postnummer-systemet att göras om nästa år. Vi kommer då att slippa nesan av att få vår post adresserad till grannbyn, då Bua kommer att föräras ett eget postnummer. Därifrån ser jag en enda rak linje av fortsatt utveckling. Makrillfestivalen växer och ersätter Göteborgs-kalaset som Västkustens största event 2010, Bua IF klättrar genom seriesystemet och vinner Allsvenskan i fotboll 2014, Bua utropas först till Sveriges huvudstad 2012 för att sedermera förklara sin självständighet och bilda en egen stat 2016. Höjdpunkten kommer att ske 2024, då Bua står som värd för både sommar-OS och fotbolls-EM.

I god tid

Att göra saker innan det är absolut nödvändigt är väldigt onödigt. Tänk om något ändras i sista stud, då kan man riskera att ha ansträngt sig i onödan. Allstå ska man alltid skjuta upp alla uppgifter så länge som möjligt. Man kommer att helt slippa en massa saker på det viset, eftersom det rätt som det är visar sig vara för sent eller av andra skäl överspelat. Så brukar jag t.ex. oftast inte packa för en resa eller förbereda ett möte dagen innan - man vet aldrig vad som kan hända på natten som förändrar spelplanen. Just nu har jag i denna anda använt en timme av den tidiga morgonen till att sätta ihop ett underlag till mötet som startar 09:00. Att från början minimera den tillgängliga tiden för en uppgift är det bästa sättet att inte överarbeta det hela.

Det klassiska talesättet "skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag" håller jag inte alls med om. Istället gäller för min del devisen "gör inte redan imorgon det som lika gärna kan vänta ända tills i övermorgon". Eller som Povel Ramel träffsäkert formulerade sig i visan "Följ mig bortåt vägen", "...det finns ingentig som inte låter ordna sig, tids nog längre fram."

Grön linje

Just frisläppt från ett fem timmar långt möte, där vi satt 12 personer i ett litet konferensrum avsett för högst 6 eller 7. Vi var 11 herrar/gubbar, varav flera ideligen pratade i munnen på varandra och en nyanställd ung flicka. Hoppas att hon inte blev helt avskräckt och säger upp sig.

På lunchen idag bestämde vi oss för att hitta något trevligare än personamatsalen i huset och åkte iväg med bil några km. På restaurangen vi hittade kunde man välja mellan sotbränd lasagne och halvrå fisk. Jag tog fisken, men åt bara en potatis till så nu är jag jättehungrig igen.

Dags nu att anträda min tunnelbanefärd från Råcksta. Man passerar stationerna Blackeberg, Islandstorget, Ängbyplan, Åkeshov, Brommaplan, Abrahamsberg och Stora Mossen innan man når Alvik där mitt hotell ligger. Mer spännande än så blir inte den här dagen. Möjligen då om jag skulle leta upp ett Stockholmsderby i någon sport och ge mig in i hulliganslagsmål.

Imorgon har jag mitt första egna projektmöte (inte ett möte med mig själv, men ett möte som jag själv anordnar och har kallat till).

Jagad

Nu har jag installerat mig på ett kontor för tredje gången idag redan. Eftersom mitt eget permanenta kontor finns i Ringhals får jag försöka hitta en plats som för dagen står oanvänd när jag behöver en arbetsplats här i Råcksta. "Du kan ta Svens rum idag, han kommer inte" var det första villospåret jag gick på. Just som jag hade kopplat in datorn, plockat fram en hög papper på skrivbordet och börjat med dagens arbete kom Sven och såg lite undrande ut över att någon tagit hans rum. Som flickan Guldlock i berättelsen med de tre björnarna vandrade jag sedan vidare och slog mig ner i ett annat rum och ungefär samma sak hände. Nu sitter jag på Olles rum och hoppas att jag ska kunna trivas lika bra här och få sova ostört som Guldlock gjorde då hon väl hittade den minsta sängen som var lagom. Närmaste två timmarna kommer jag i vilket fall som helst att dela en stor sovsal med hela björnfamiljen här uppe, vi ska ha enhetsmöte nämligen.

PS. Personerna "Sven" och "Olle" vill vara anonyma. De heter egentligen något annat.

Stockholm töar

Det snötäcke som lade sig över huvudstaden i måndags smälter nu sakta bort. Från tunnelbanestationen i Alvik har jag klaffsat genom smältvatten och brun-grå snömodd till hotell Scandic. Det finns fortfarande en hel del vitt och vintrigt kvar på träd, tak och den orörda marken en bit bort från vägar och trottoarer.

Jag prövade snabbtåget Arlanda Express in från flygplatsen till centrum för första gången idag. Det går verkligen på bara 20 minuter som reklamen lovar. Farten ligger mellan 160 och 170 km/h, det fanns en digital hastighestangivelse inne i tåget så man kunde se detta.

Jag läste klart min bok på flyget från Paris, så nu har jag två kvällar framför mig på detta ej luxulösa hotellrum utan något att läsa. Jag kanske istället ska ta och damma av utkasten och återuppta skrivandet på det som en gång var tänkt att bli min egna bok. Det måste snart vara två år sedan jag senast ägnade mig åt den hobbyn.

En natt i Paris

Middagen igår kväll var trevlig. Utsökta fantasifulla rätter och små extrarätter däremellan i bästa franska stil med fina viner till i all ära, men jag begränsar mig ändå till detta modesta omdöme. En pizza och två stora stark hade nästan varit bättre (men förstås inte tänkbart pga GI). Kanske beror mitt svala omdöme lite på att jag efter en tidig start, mycket resande samma dag och med lite förkylningsrester kvar i kroppen var trött redan när vi inledde sittningen.

Det hände en liten incident med mina glasögon som jag ofta skjuter upp på huvudet. Då jag lite för snabbt böjde bakåt och tömde det sista vinet råkade de trilla ner bakom ryggen. Jag tror knappt någon hann märka, så det blev ingen skandal. Döm själva utifrån min teckning av händelsen.

Väl uppe på luxury-rummet vid elvasnåret igen slösade jag ingen tid vare sig på dess minibar, minigym, eller andra faciliteter. Istället ägnade jag mig helt åt den maffiga king-size bädden de följande 8 timmarna. Högst en minut av den tiden var jag vaken.

Nu ska jag gå ner och äta frukost för 27€ (självklart ingår inte detta i det låga avtalspriset) och sedan ta en kort promenad bort till kontoret. Vädret här är inte särskilt skönt; nästan lika kallt som hemma.

Luxury...

...är epitetet på det rum jag just checkat in i, på hotellet i Paris. Kanske det förklarar varför ordinarie pris är 570€ per natt. Vi betalar dock "bara" avtalspriset 250€. Själv har jag utomordentligt svårt att värdesätta ett boende så högt. Hotellet har 5 stjärnor och är helt klart bland de bättre med en del utöver det vanliga, bl.a. ett mini-gym i form av några enkla träningsredskap. Att betala 4-5 ggr mer än ett okej 2-stjärnigt bara för att sova några korta timmar känns i alla fall för mycket. Skönt att det inte är mina privata pengar som går åt. Jag ska dock sova riktigt gott så att staten får valuta för slantarna.

Om 10 minuter ska jag springa ner i lobbyn och träffa ett par f.d. kollegor från AREVA - numera en av mina potentiella leverantörer. Det blir förhoppningsvis en middag av ett slag som anstår etablissemanget vi bor på (och självklart i bästa GI-anda). En bra upptakt inför den officiella delen av vårt möte som startar på kontoret imorgon.

Rotlös, rastlös

Med bara något enda litet avbrott har jag nu tillbringat sex hela dagar och nätter i följd hemma. Det är för all del fortfarande skönt och avkopplande, men skulle det fortsätta alltför många dagar till i den lunken vaknar den oroliga delen av mitt sinne. Jag trivs utmärkt med mitt hem och ännu bättre med den familj jag delar det med, men jag kan inte komma till Ferdinands definitiva känsla av att ha hittat platsen och omständigheterna för lycka på jorden som för alltid och utan variation är tillräckligt.

Med insikt om denna min svaghet tar jag alltså nu det säkra före det osäkra och har just packat väskan för en liten turné till andra platser i Sverige och Europa resten av veckan. 05:30 imorgon står taxin till flyget här ute och väntar, så det blir ett tidigt godnatt ikväll.

Ruhr-området

Idag var det min tur att ta morgonpromenaden med Texas the dog. Från den lilla runda vi brukar gå ser man de två stora industrietableringarna Ringhals kärnkraftverk och Värö bruk (pappersmassabruk med tillhörande sågverk). Planerna för Värö-halvön då dessa anläggningar projekterades på 50- och 60-talet var mycket ambitiösa. Detta skulle bli Sveriges svar på Tysklands Ruhr-område med stålverk, aluminiumverk, ytterligare ett dussin kärnkraftsreaktorer och massor av annan tung industri.

Kanske lika skönt för Texas och oss andra att det stannade med dessa två industrier. Ingen av dem för något oväsen, så Texas kunde idag göra sina morgonbehov till ljudet endast av ett lätt prassel i det frusna gräset. Resultatet av detta avstod jag dock ifrån att fotodokumentera.

Marstrand

Idag har vi gjort en utflykt till Marstrand, där Emil har varit med sin konfirmationsgrupp sedan i torsdags och nu skulle hämtas hem. Det är lätt att åka dit från Bua. Först kör man norrut till Kungälv, så tar man till vänster och fortsätter tills vägen slutar.

En viss stämning av lågsäsong hade lägrat sig över den lilla ön. De flesta etablisemang var stängda och hälsade oss via lappar i fönstret välkomna åter till våren. Vi hittade till slut en öppen lunchrestaurant som serverade utsökt plankstek. Trots att det var mycket smakligt tog jag bara för mig en liten liten gnutta av det GI-olämpliga potatismoset som hörde till.

Söndag - mätdagen

Sedan förra söndagen då jag visade resultatet av mina GI-ansträngningar i ett viktdiagram, har väldigt många hört av sig och varit nyfikna på hur det fortsätter. I tillägg till dess ändamål som vilodag kommer jag därför att göra söndagarna även till en dag för redovisning av min vikt-utveckling. Tyvärr lyckas jag inte få till riktigt bra bildkvalité när jag ska göra om excel-plotten till en grafik-fil som kan importeras till bloggen. Det man ser är i alla fall mina dagliga viktnoteringar som blå punkter och trenden som en heldragen röd linje. Jag rör mig fortsatt i långsam men stabil takt ner mot delmålet 82 kg före jul.

Las Vegas

Med en tablå full av dansbandsgalor, sjukhusprogram och städtanter som röjer i äckliga hem gäller det att förgylla lördagskvällen med andra nöjen än TV-tittande.

Nätpoker är ett bra val, bara man spelar med måtta. Allra bästa behållningen får man genom att fokusera mindre på själva spelet och istället använda chat-funktionen till att irritera de andra spelarna vid bordet. En av många möjliga upptakter är att skriva rim på deras namn. Om någon t.ex. har nickname "ålen", börjar man utan orsak att slänga ur sig meningslösheter som: "stack du dig på nålen, ålen?", "vad har du i skålen, ålen", "skicka tvålen, ålen", osv. Nästan alltid blir minst en av motspelarna sur och undrar om man är dum (inte alltid den man börjat dikta om). Då är det bara fortsätta leken med honom, börja fråga om han har sett AA någon gång, om han tänker göra all-in snart och andra töntiga frågor. Det är bara att använda fantasin. Grundregeln är att vara barnslig och spela korkad; kommentera gärna den andres spel, det brukar vara effektivt. Skriv aldrig direkt otrevligt; besvara ev. påhopp i vänlig ton med något nonsens som om du helt missförstår vad den andre säger - då blir han ännu argare.

I skrivande stund har turneringen "Kvällskvisten" just kommit ner till de 60 sista spelarna. Så många av de 641 startande kommer att få del av prispotten och en av dem blir alltså jag den här gången. (Mer precist ligger jag på plats 35 just nu, men på ett ögonblick kan jag åka ner till 60:e och sista prisplatsen och därmed kvittera ut finfina 32 kronor. (Bilden ovan är inte från turneringen, utan från ett kontantbord lite tidigare ikväll då jag just fick in en triss)

Ett boktips

Jag är i början på tredje och sista delen av den här annorlunda trilogin. Oklart om man ska beteckna det som deckare eller roman. Storyn är ganska skild från det traditionella i båda dessa genrer. Det är heller inte handlingen i sig själv som bär boken - även om den är så konstig att man av ren nyfikenhet läser vidare. Det mesta bygger på mentala processer hos några nyckelpersoner, vars tillstånd utvecklas från skärpt analyserande och logiskt handlande via mer irrationella beteendemönster styrt av passion och besatthet, mot ett slut där det totala vansinnet helt tagit överhanden. Det kan ibland bli lite långa avsnitt där personernas tankar och funderingar ventilers, men så plötsligt ändras spelplanen. Kloka blir till dumma, övervakare blir övervakningsobjekt. Verklighet och fantasi byter ständigt plats.

De två första delarna slutade både oväntat och i något av ett antiklimax, men som sagt är själva handlingen egentligen av underordnad betydelse, så det gör inte så mycket.

Sammanfattningsvis är det väl använd tid att läsa de här böckerna. De är relativt korta. Alla tre ryms i en och samma pocket på 470 sidor. Jag lägger väl en del av dagen och morgondagen på de ca 150 av sista delen som återstår för min del.

Fredags-grodor

I och med den här dagen är tre veckor avklarade på mitt nya jobb. Av de 15 arbetsdagar som inrymts i den perioden har jag tillbringat:
- 6 på mitt nya lokal-kontor på Ringhals
- 4 på andra Vattenfall-kontor (Göteborg, Stockholm, London)
- 2 på externa möten/konferenser
- 3 på hemmakontoret/i sängen (till större delen sjuk, inte så mycket arbete)
Över 50 % på hemmaplan alltså. En klar förbättring jämfört med de 0,5 % som gällde tidigare.

Matprogrammet idag går helt enligt GI-manualen. Jag har försäkrat mig om detta genom att själv promenera till ICA-affären och klara av inköpen. Inte helt själv förstås. Livvaktshunden Texas gav mig sällskap och beskydd mot faror på vägen. Till lunch har vi sålunda ätit för dagen införskaffad lax och i kylen väntar nu saftiga entrecoter på att serveras till middag ikväll.

För att göra kvällen extra festlig ska jag duka med de grodiga servetter jag fick i present på posten idag. Tack, tack kära tvilling!

Snö över Bua

Idag har jag inlett dagen med att köra ner den lilla Lupon till Värö Truck och Maskinservice i Bua hamn. En Lupo är helt klart ingen truck och jag skulle inte heller kalla det för en maskin. Det brukar trots det gå bra att få den servad vid inrättningen. Huvudsaken den här gången blir att byta till vinterdäck. Bra timing visade det sig, för nu på morgonen gnistrade marken av iskristaller och ett tunnt skikt av snö. Texas the dog (engelska som betyder "hunden Texas") följde med ner till hamnen. Med det blodtörstande odjuret till mitt beskydd kunde jag promenera tryggt hela vägen hem igen, även genom Buas hamnkvarter och andra osäkra passager.

I believe in America

Så här i det mörka höstrusket kan man behöva liva upp tillvaron lite. Ett bra sätt är att fly vardagen är med hjälp av fantasin. Man kan också hjälpa fantasin på traven, t.ex. med en bra film. Här kommer ett recept på en riktigt inspirerande lördag. Jag kallar det för "Gudfadern metoden".

1. Ät en ordentlig frukost med fil, müssli och kaffe.
2. Gå ut i trädgården en stund, eller gör någon annan aktivitet utomhus. Det är viktigt att sträcka på lederna lite i förväg, så att man undviker kryp i benen under senare delen av dagen då det blir mycket stilla-sittande.
3. Slå dig ner i soffan eller fåtöljen och knäpp på del I av Gudfadern
4. Dags för lunch. Ganska lätt mat. Gör en omelett eller liknande. Drick ett belgiskt trapistöl till.
5. Fortsätt med Gudfadern del II, första skivan.
6. Här passar det bra med ytterligare en nypa frisk luft. Sök upp en lämplig plats i trädgården där du ostört kan filosofera över Vito Corleones äventyr och hur du skulle ha upplevt ett sådant liv. Fortsättningsvis blir det Michael som helt står i centrum för dina funderingar.
7. Nu börjar det skymma och då blir det andra skivan av Gudfadern del II.
8. Laga en ordentlig middag. Det ska vara något som går snabbt att laga. Lämpligast är en ordentlig bit kött som steks lätt ("rare" på restaurangspråk) och en stor sallad. Rött vin passar bra till.
9. Njut av middagen samtidigt som Gudfadern del III rullar.
10. Avsluta dagen med kaffe och konjak.

Använd gärna dagen till att leva dig in i rollfigurerna. Börja med Vito för att succesivt övergå till Michael. Tilltala din omgivning med repliker du kommer ihåg utantill. Skrik till exempel med intensiv arg röst "Don't ask about my business Kate". Byt ut Kate mot namnet på den person du vill sätta dig i respekt hos. Eller säg med nedlåtande hatisk stämma "You are nothing to me now, Fredo". Byt ut Fredo mot namnet på den person du vill visa förakt och förnedring. Försök låta som Al Pacino.

Home Sweet Home

Av det närmast förflutna dygnet fram till nu har jag sovit 16-18 timmar. Jag har ett svagt minne av att något liknande har hänt en gång förut. Jag tror att jag var 3 eller 4 veckor gammal då. De senaste två åren har det till och med bara varit undantagsvis som jag tillbringat en så lång sammanhängande tid hemma över huvud taget.

Febern håller sig på en jämn och hög nivå, men just nu är jag i alla fall så pass pigg att jag kan jobba en kort stund. Med dagens teknik kan jag sköta en stor del av mitt arbete utan att fysiskt vara där själv. Jag tillhör dem som i hög grad nyttjar sådana faciliteter, men jag kan ändå ibland önska att förhållandena blev som för ett par hundra år sedan. Då hade jag nu suttit vid min skrivpulpet med några ark papper och en bläckpenna. Kanske för dagen besvärat mig med att flytta in i rummet med en stor öppen brasa. Misslyckade utkast och kladdar skulle jag kasta in i elden och se på när felformuleringar och stavfel för evigt deletades. Vid arbetsdagens slut skulle resultatet av mitt skrivande förmedlas vidare i ett eller flera brev.

Tills min tidsmaskin har blivit klar får jag nöja mig med ett kort besök i den världen via fantasin. Nu ska jag läsa, formulera och leverera några brev med elektroners hastighet i MS Outlook.

Bäst när det gäller

Jag förstår Sven Nylanders frustration, då han i Barcelona-OS 1992 blev plötsligt magsjuk och måste stryka sig från finalen. Det finns otaliga andra exempel då idrottsmän och kvinnor, som efter år av hård träning och förberedelser fråntagits möjligheten att visa vad de kan när det gäller. Detta har idag drabbat mig.

Ikväll skulle jag ha sprungit klubbmästerskapet i Ringhals Maraton Klubb (RMK) som gick av stapeln på Påskbergets elljusspår i Varberg för en stund sedan. Med minimal träning och en bra bit kvar ner till idealvikten har jag inte varit särskilt favorittippad i förhandssnacket i år. Jag har dock skördat tidigare framgångar i RMK klubbmästerskap, med en bronspeng från 2006 som bästa resultat. Att det bara fanns tre personer från klubben på startlinjen den gången tycker jag inte förringar prestationen.

Istället har jag nu suttit hemma en hel dag med hög feber och hostat. Jag får försöka resa mig ur den här besvikelsen och träna ännu hårdare med fokus på nästa stora mål som är Springtime-loppet i maj 2009. Viktigare för RMK än min egen löpartalang har kanske ändå mina insatser som klubbens orförande, lagledare och researrangör 1999 - 2007 varit. Under den tiden arrangerade klubben resor för deltagande i flera internationella långlopp och stod även själv som arrangör för en sådan tillställning 2002. Detta är jag faktiskt lite stolt över - svaga egna tävlingsresultat till trots.

Quilla Simplex

"Vid tillfällig kortvarig hosta med segt slem". Baserat på flaskans vaga ordination tog jag lite förhastat en slurk innan sängdags för ett par timmar sedan. Hemkommen från min dagsutflykt började jag känna mig alltmer förkyld och hostade en del.

Det verkar inte ha hjälpt. Jag har normalt sett en osedvanligt god sömn, men nu har jag nyss vaknat för andra gången. Halsen gör så ont att det inte är någon idé att försöka somna ännu på ett tag. Är jag felbehandlad? Hur kan jag veta att min hosta inte kommer att vara under lång tid framöver? I så fall är den inte tillfällig kortvarig. Hur avgör man med säkerhet att hostan åtföljs av just segt slem - till skillnad från annat slem, inte segt?

Jag har handlingsplaner om det blir värre. Antingen kan jag väcka de familjemedlemmar som har sjukvårdsutbildning och få konsultation eller omvårdnad. Alternativt kan jag ringa giftcentralen och få anvisningar om hur jag kan motverka det uppenbarligen felaktiga preparatet i kroppen.

Jag känner mig lugn på ett par punkter:
- Det står "Oral lösning" på flaskan och jag vet säkert att det var på så sätt jag intog medlet.
- Det står också "Sockerfri", troligen GI-okej alltså.

Tankar från ett tåg

Redan 05:55 idag på morgonen rullade X2000 ut från Göteborgs central, med destination Stockholm. Nytt besök för möten hos Vattenfall i Råcksta idag. Jag kom fram i god form efter en vilsam resa, men tyvärr en hel en timme försenad pga elfel på järnvägen. Ingen vidare GI-frukost ombord; kaffe och bröd bara. Till lunch blev det också bara en smörgås eftersom vi hade ont om tid - en helt förlorad dag med tanke på GI-projektet. Efter detta tog jag tunnelbana till ett annat av Vattenfalls kontor som ligger på Sturegatan. Hela eftermiddagen gick till det möte som hölls där.

Dagens enda lilla nyttighet hittills är en promenad tillbaka till centralen som jag bedömde att jag hade gott om tid till. Jag var säker på vägen, men hade glömt att det var så långt. Med 35 sekunders marginal hann jag på tåget och är nu på väg åter till Göteborg. Jag lär vara hemma i Bua vid ca halvtio. Hoppas att det blir polisrazzia på vägen så att jag kan visa mitt nya körkort. Jag kunde kvittera ut det igår efter en viss tvekan hos kassörskan på posten. Hon gillade inte min autograf. Den ser mest ut som om man satt pennan till pappret och bara ryckt till lite med handen – pga hicka, en nysning eller nå’t.

Att åka tåg tar längre tid än att flyga, men komforten är mycket bättre och man har vettiga förhållanden för att kunna arbeta under tiden – till och med Internetanslutning finns på de här tågen. Tid som spenderas på tåg liksom på andra transportmedel lämpar sig annars bäst för drömmar och fantasier, eller att läsa en bok. Det enda jag saknar ombord just nu är den bok jag håller på att läsa. Den handlar om detektiver och skummisar med färgnamn; alla heter Black, White, Blue, Green och sådant.

Lilla London

Enligt min mening stämmer beteckningen på Göteborg verkligen bra. Det skulle förstås lika gärna ha kunnat vara tvärtom, att man kallade London för stora Göteborg. Städerna är helt klart besläktade med varandra; man kan gå i en av dem och enkelt föreställa sig att man vore i den andra.

Dagen har jag tillbringat i den mindre av dessa två gemytliga platser, närmare bestämt på Vattenfalls kontor på Gullbergsstrand (på landsidan av älven, ganska nära Göta Älv bron). Förmiddagen gick åt till ett möte, medan jag har haft lite tid för eget arbete nu på eftermidagen. Däremellan hann jag med ett lunchmöte, som var lite tveksamt ur GI-perspektiv. Fiskgratäng eller köttbullar med potatismos stod på menyn idag. Jag tog fisk och snålade med potatismoset.

Göteborg var vår hemstad 1987 – 1992. Precis som staden kallas finns det också en restaurang med namnet ”Lilla London” (Vasagatan). En annan av dess många restauranger i engelsk stil finns på Södra Hamngatan och heter ”The Golden Days”. Här brukade man på den tiden kunna äta lax och stuvad potatis till bra pris på måndagar. Om potatisen bara har varit kall innan den stuvas hade nog detta varit ett mer okej GI-mål än min lunch idag.

Nu ska jag packa ihop och köra hem för att laga två cykelpunkteringar. Först ska jag dock ta omvägen om Varberg och hämta ut mitt nya körkort på postkontoret.

Ett vågspel

Jag väger mig så gott som varje morgon, i syfte att följa utvecklingen och förhoppningsvis se den förväntade effekten av mina GI ansträngningar. Det jag gör kan i strikt vetenskaplig mening inte kallas för att "väga". Med väga, mäta osv avser man i sådana sammanhang att med ett pålitligt och kalibrerat mätinstrument fastställa valda storheter (längder, vikter, volymer, surhetsgrader, etc.).

Vi har en mycket chick badrums-våg där man står på en glasskiva och kan läsa av vikten på en LCD display. Dessvärre är prylens egenskaper som mätinstrument inte lika väl utvecklade som dess design. Om man väger sig två gånger med en minuts mellanrum skiljer det ofta flera hg. Man kan inte få med allt och jag tycker nog i det här fallet att kompromissen är rimlig. En våg är ju i första hand ett prydnadsföremål. Skulle man till äventyrs kunna nyttja den som ett bruksföremål utan alltför stor osäkerhet är det naturligtvis ett extra plus, men det vore väl att gå för långt om man hade förväntat sig detta som ett grundläggande krav. Alltså får man ta det onda med det goda och betrakta de enskilda dagliga siffrorna som presenteras av displayen med en ganska stor nypa salt.

Däremot har jag med två veckors statistik nu ett underlag som gör att det går börja dra upp en trend och extrapolera denna framåt till en prognos. Alltså kan jag redan nu se att om jag följer trenden, bör jag lagom till jul (52 dagar efter starten 2008-11-02) ha nått en nivå på strax över 82 kg.

Buamange for president

Följande förbättringar av det svenska samhället kommer genom lagstiftning att införas omedelbart när jag har blivit statsminister.

Förbud införs mot:

• Tillverkning, försäljning och innehav av sura godisar. (En mindre grad av syrlighet kan i enskilda fall tillåtas efter särskild prövning.)
• Gräsklippning och andra sysslor som för väsen mellan lördag 17:00 och måndag 07:00
• Alla former av reklam och marknadsföring för hushålls- och hygien-produkter
• Folkomröstningar, tittar/läsar-barometrar och andra former av ogenomtänkta och oanvändbara studier av allmänhetens uppfattning

Krav införs på:

• Mössor görs i mindre storlekar, så att de inte går ner över öronen utan slutar ovanför
• Öl tillverkas så att det får lågt GI
• Restauranger byter tandpetare av trä mot en bättre sort av grön plast
• Sverige tar över utdelningen av Nobels fredspris. Inga nya pristagare behöver utses. Nelson Mandela blir stående pristagare varje år.

Befintliga lagar och förordningar som avskaffas:

• Hastighetsbegränsningar på motorväg
• Reglering av hur föräldraledighet fördelas mellan vårdnadshavare

Jag utvecklar inte någon vidare argumentation kring de här punkterna. Det lär knappast heller behövas; alla inser nog klokheten som ligger bakom och vilket bra samhälle vi kommer att få.

A flight with a view

Om jag får välja – och det får man ju oftast – tar jag fönsterplats på flyget. Det är värt besväret att sitta lite trängre (jämfört med att sitta ut mot gången), för utsikten är det stora nöjet med att flyga. Just som jag skriver detta har jag precis landat efter en luftfärd med SK522 från London till Göteborg, tyvärr mestadels grått och utan vidare utsikt den här gången.

Om det är bra väder när man flyger är det kul att försöka orientera sig och känna igen platserna på marken. Även då man svävar över okända trakter, är det intressant bara att överblicka olika landskap i största allmänhet. Man kan fantisera om vad som just pågår i de städer och byar man ser – kända liksom obekanta, vart bilar och båtar är på väg, eller hur det har gått till att odla upp all mark så att det bildats ett vidsträckt lapptäcke av små rutor. Annars kan man bara låtsas att man är Peter Pan och flyger själv utan flygplan.

Innan jag gav mig hän åt kvällens flygaräventyr hade jag förstås en del att uträtta i London. Idag var det inga seminarier eller andra tillställningar, bara vanligt arbete på vårt eget kontor. Trots att vi sitter bara ett par kvarter från Big Ben, nämnde jag inget för mina engelska kollegor om funderingar på hur det skulle vara att flyga som Peter Pan och sätta sig på den stora klockans visare.

I morse fick jag en mer lyckad promenerad än igår. Under sol och blå himmel strövade jag sakta genom S:t James’s park på väg till kontoret på Pall Mall. Jag undrar om detta var en av parkerna som J. M. Barrie satt i, när han för drygt hundra år sedan fick idéerna till historien om Peter Pan. Om jag någonsin får en tidsmaskin är han en av de personer jag ska besöka.

London Eye

Det har varit en lång dag med föredrag, mini-utställningar, paneldiskussioner, mingel-lunch och kaffepauser. Det är ett ansträngande arbete att vara på seminarium. Dessutom måste jag som företrädare för ett statligt bolag värna om Sveriges heder och rykte genom att klä mig någorlunda representativt, vilket betyder att den obekväma slipsen åker på. Lite knepigt med GI var det, men det löste sig. Tre gånger fick jag be servitrisen att lägga på mer av köttet och bönorna, men avböjde potatis och pastasallad.

Londons tunnelbana är fantastiskt väl utformad. Tydliga skyltar och utrop, lätt att förstå strukturen med ”Eastbound”, ”Southbound” osv. Definitivt det mest lättfattade av de system jag har testat (mitt statistiska underlag är erfarenhet från ca 10 europeiska storstäder med liknande transportfaciliteter). Vote from Bua in the European Underground Contest: London, douze point (blandning av engelska och franska, på svenska betyder det att Londons U-tube är den bästa).

Efter seminariets avslutning hade jag planerat en promenad i centrum, men då det regnade lite för mycket slank jag istället in på en bar i närheten av Trafalgar square. Med uppbådande av så mycket viljekraft att jag blev helt matt och måste sätta mig, lyckades jag låta bli att beställa en öl - GI-fienden nummer ett. Jag anade något bekant i språkmelodin hos tre yngre män som arbetade på stället och förhörde mig om deras ursprung. Jodå, de var svenskar; från Halmstad till och med. Jag blev glad över att regnet hade upphört när jag kom ut igen och åkte med tunnelbanan ända till Notting Hill, trots att jag bor vid den föregående stationen High Street Kensington. Min tanke var att ta igen lite av den missade promenaden. Det regnade igen när jag kom upp på gatunivå. Jag besökte en annan pub där jag åt en stek och drack vatten till, sedan promenerade jag i regn till hotellet. För mycket vatten in- och utvärtes idag.

Stockholm Open

Vattenfalls kontor i Råcksta (nordöstra Stockholm) kom då det byggdes i slutet av 50-talet att bli den tidens största kontorsarbetsplats i Sverige. Jag minns inte siffran nu, men det var många tusentals chefer, byråkrater, administratörer, ingenjörer och andra tjänstemän som fick plats. Med undantag för en anställningsintervju i våras var dagens två möten det första tillfället på över 7 år som gav mig nöjet att besöka detta monument över den svenska energibranschens utveckling. Det kommer att bli lite tätare turer dit nu igen, minst ett par gånger i månaden gissar jag på.

Dagen startade tidigt, avfärd ca 05:30 från Bua och via bil->flyg->taxi säkert i hamn i Råcksta i god tid innan första mötet 09:00. Jag hann till och med säga hejsan svejsan till ett par kändisar sedan tidigare jobb på Vattenfall. Exakt så sa jag. Inte "Godmorgon", "Hej", "Hallå" eller något annat. "Hejsan svejsan" ropade jag glatt när vi möttes i en av byggets många korridorer. Nu har jag precis slutat mina möten och ska strax ta mig till Arlanda och sedan vidare till London. Om jag träffar någen mer jag känner på vägen ut ska jag säga "Ajöken fröken". Om det är en dam förstås.

Dagens GI-insats har jag gjort genom att hoppa över vetebröd som bjöds både till förmiddagsfikat och nu på eftermiddagen. Med ett fortsatt lika strikt GI-program bör jag nog inte se fram emot vare sig en pint med ale eller en portion fish'n chips i London. Det är vad jag vill minnas om reglerna, men jag ska för säkerhets skull fråga vid tullen när jag kommer fram. Kanske gör de precis som i trafiken tvärt emot övriga Europa och har ett särskilt nationellt GI-fördrag med roligare innehåll.

Mobiliteten återställd

Idag, den 7:e arbetsdagen med nya jobbet, har jag fått en mobiltelefon. Tillsammans med den bärbara datorn som kom igår har jag nu de grundläggande verktyg och funktioner som behövs för att aldrig behöva avbryta förrättandet av mitt värv - oavsett tid på dygnet eller var jag befinner mig.

Min mobilitet ökar också tack vare gårdagens brev från vägverket som bekräftar att de nu tillåter mig att framföra motorfordon på deras vägar igen. Tack för det vägverket; jag lovar att vara rädd om era vägar och städa dem efter mig om jag skulle råka smutsa ner. Det var för drygt två månader sedan som en kvinnlig polis stoppade mig och tyckte mitt körkort var så vackert att hon bad att få låna det ett tag. Nu har jag skickat in en lite fulare bild till det nya, så det ska inte behöva hända igen. För tillfället är ordningen återställd. Tills jag kör för fort eller byter jobb nästa gång har jag alla förutsättningar för att vara fullt mobil.

Stormvarning

Utöver ett par joggningsrundor i veckan får jag numera en gnutta motion genom att cykla till och från jobbet. Med utebliven effekt av GI-kosten sätter jag istället hoppet till att dessa övningar kan ta mig ner till 80 kg. I det avseendet har vädret varit fördelaktigt idag. Kastvindar av orkanstyrka och ihållande horisontellt regn. Att korsa Båle-bukten under sådana förhållanden gör att alla reserver av värme och krafter skoningslöst vrids ur kroppen - detta borde väl förbruka en del av de överskottskalorier som göms i mina fettdepåer.
Under sådana strapatser är det enkelt att sätta sig in i andra äventyrares situation, som Kropp upp för Himalaya utan syrgas, Skinnarmo ensam på skidor till Sydpolen eller Hannibal genom Alperna släpandes på elefanter. Efter att ha nått säkerheten inomhus och krängt av de dubbla regnjackorna har jag nu suttit en stund och hämtat mig vid värmen från lägerelden. I brist på ved och tillåtelse att elda inne på kontoret får den hederliga el-radiatorn från ca 1975 fylla den funktionen. Fördelen är att man slipper röklukt, bara en hemtrevlig doft av av brännt kontorsdamm sprider sig. Om lunchen bjuder tillräckliga energimängder för att mobilisera kraft till en ny utmaning av elementen går jag rond 2 mot Båle-bukten senare idag, annars stannar jag här i baslägret och inväntar räddningshelikoptern.

Fars dag

Med en dubbel fars dag uppvaktning satte familjen stopp för min och svågerns snark-duett idag på morgonen. Firandet av denna stora högtid är den grundval på vilken varje utvecklat samhälle vilar. Det är bara en aning blygsamt att uppmärksammas en enda gång per år. Jag efterlyser för det första ett mer frekvent fars-dags firande, men sedan också ett helt nytt firande som är kraftigt eftersatt med tanke på värdet av sådana personer: svågerns dag.
En hel vecka av disciplinerat GI-ätande har nu förflutit helt utan resultat. Vågen visade i morse t.o.m. ett par hg över startvikten förra söndagen. De enda små avstegen jag har tillåtit mig var ett par öl på kräftkalaset i fredags, ytterligare några i går kväll och någon enstaka kaka. Ett besök på hamburgerbar också, men jag tog sallad istället för oljekokad potatis. Jag ger ansträngningen ett par veckor till på sin höjd.

Kräftor kräva dessa drycker!

Ikväll ska det bli kräftkalas. Fördelen med GI är att det inte ingår några svältinslag som i flera andra bantningar. En ordentligt portion kräftor med tillbehör är därför tillåtet, till och med varmt rekommenderat. För varje klo som slinker ner kommer jag kunna känna hur midjemåttet krymper en aning - placeboeffekten fungerar så. Nackdelen som uppväger detta är å andra sidan öl-förbudet. Om Albert Engström funnits idag skulle han ha gått i spetsen för en folkkampanj mot GI, med krav på att öl skulle tas bort från dess svarta lista. Genom det balanserade öl-inköp jag gjorde tidigare i veckan har jag nog hittat en bra kompromiss. Om jag vid några få tillfällen skulle råka glömma GI-regeln och slå upp ett litet litet glas öl är ändå den totala öl-tillgången begränsad. Det gäller förstås att inte hålla inne med glömskan för länge - då kommer svågern redan att ha gjort taberas på förrådet.

För gatljus i tiden

Ikväll har jag joggat igen. Med denna andra gång sedan 80 kg projektet och den här bloggen startade i söndags, har jag nu dubblerat den totala årsträningsdosen på mindre än en vecka. Motion är en mer pålitlig metod som man bör tillämpa som back-up till det högst tveksamma GI-konceptet. Det finns sedan ett par år belysning och en gång/cykel-bana mellan Bua och Ringhals. Perfekt för kvällsmotion så här dags på året. Synd bara att lamporna sitter 1 meter över marken, lyser starkt som ett stearinljus, står väldigt glest och dessutom ca var tredje lampa är ur funktion. Helt utan mörkerseende efter mötet med en pickup som hade 8 stycken 1000-watts lampor fram tvingades jag springa kraftigt framåtlutad och ledsaga mig själv genom att med handen följa vajer-räcket ut mot körbanan.
I sann GI-anda hoppade jag över dagens Gustav Adolf bakelse, men hedrade istället hans minne genom att snida den kända silhuetten i en skiva kalkonstek. Att äta konungen på det sättet är väl lika rojalistiskt som om det sker i form av chokladgjutna medaljonger. Gustav II Adolf slarvade nog med GI-kosten, han ser lite tjock ut på en del målningar. Fanns GI på 1600-talet? Om man vill få en känsla för Gustavs vedermödor och svårigheter med att kriga i den tyska dimman ska man jogga en mörk kväll i undermålig gatubelysning.

Det blir Saab 9-3

Vad är tråkigare än att sitta hos en bilhandlare och vänta på att en kalkyl blir färdig? Jo, att göra detsamma tre gånger i rad hos olika handlare. En hel förmiddag till ingen nytta och jag har fortfarande ingen bil på flera veckor. Däremot har jag bestämt mig för en blå Saab 9-3 Tdi. Överväganden och funderingar i form av en mer noggrann urvalsprocess är överskattat och enbart slöseri med tid. Dagens GI-insats: fläskfilé till lunch på Knopen i Varberg.

Ägg & Bacon

Dagens frukost dröp av fett och kalorier. Precis som den ska enligt metoden. Självklart har jag genomskådat bluffen. Det är enbart en placebo-effekt att man skulle kunna minska i vikt genom att äta ett sådant morgonmål och sedan smälla i sig en stor stek till middag.
Om vi hittar kräftor till anständigt pris blir det kalas på fredag. Om jag skulle råka häva öl-embargot då så kan jag enkelt placebo-bota mig själv med några extra bitar bacon på lördagsmorgonen.

Nytt jobb

Idag har jag börjat mitt nya jobb och därmed anställning n:o 3 hos Vattenfall. Praktiskt att få basen på Ringhals (bilden) igen och kunna cykla till jobbet - ytterligare ett viktigt bidrag som hjälper till ner mot 80. Bra introduktion med nya chefen Stefan idag, han blir OK att jobba med. Små-strul med telefoner, datorer och sådant precis som vanligt när man byter jobb. Några nya kontakter etablerade och möten inbokade; det första i Göteborg imorgon. Det här kommer att bli riktigt kul, meen... jag saknar kompisarna i Helsingborg.

Öl är roligare än GI

86,5 kg. Min all-time-high vikt noterades i dag på morgonen. Nu måste tyvärr trevligt öl-drickande bytas mot gedigna GI-mål en tid framöver. Fram till Österrike-resan i Mars-09 har jag tänkt mig i första hand. Undantag blir det naturligtvis över jul - utan rätt dryck kan även julmaten kvitta. Kanske blir det också enstaka undantag för någon kräftskiva eller bastukväll med mina lek-kamrater i Bua. Jag bör kunna landa på 80-strecket fram på vårkanten. Bidrag till att klara detta ska också komma från regelbunden löpträning som jag planerar att återuppta. Ett nära liggande mål är klubbmästerskapet senare i november i den lokala maraton-klubb där jag tidigare varit ordförande några år. Långsiktigt är huvudmålet för träningen att utmana min f.d. kollega Anders i Helsingborgs-loppet Springtime som går någon gång i maj 2009.