Ej grön grann gran

Traditionsenligt har vårt hus nu fått sin adventsprydnad i form av en lysande julgran. Jag visste att flera av de små lamporna var trasiga sedan förra året och inhandlade hela 20 st nya då jag och Emil var i sta'n på förmiddagen. Inte ens detta räckte, så det finns fortfarande någon liten slinga kvar som inte deltar i det annars ganska väl utbredda granliga lysandet.

Utöver advents-ljus-gran-reserv-lamporna hann vi beta av en gedigen lista på inköpsärenden idag. Kvinnor må i det långa loppet ha större uthållighet och förmåga att shoppa ihop större total-volymer än oss män, men om man mäter spenderade kronor per minut tillbringad inne i affärer är jag säker på att vi leder. Under de korta ögonblick vi ödslade på julhandel idag drog jag betalkortet så ofta att det började lukta bränd plast. Tack vare denna effektivitet hade jag därför halva dagen kvar till andra uppgifter - som att montera nyinköpta cykeldäck.

En märklig uppenbarelse vederfors mig under dagens power-shopping. Då vi just skulle lämna de centrala kvarteren för att göra de sista inköpen på butikerna vid Lassabacka (köpcentrum vid norra infarten till Varberg), bestämde jag att om jag mot förmodan skulle råka få se en ledig parkeringsficka just utanför systembolaget vore detta som ett tecken från Gud. I så fall skulle jag göra ett extra stopp och inhandla en vinflaska - i annat fall fortsätta som planerat. Detta berättade jag högt för Emil, han är mitt vittne. Just som vi svängde runt hörnet lämnade en bil sin plats. Tillsammans med de redan befintliga två lediga rutorna, såg jag alltså en obruten räcka av tre helt tomma parkeringsfickor. I förvissning om innebörden av detta tecken stegade jag in i butiken och strax därefter ut igen bärandes på tre flaskor vin.