Bäst när det gäller

Jag förstår Sven Nylanders frustration, då han i Barcelona-OS 1992 blev plötsligt magsjuk och måste stryka sig från finalen. Det finns otaliga andra exempel då idrottsmän och kvinnor, som efter år av hård träning och förberedelser fråntagits möjligheten att visa vad de kan när det gäller. Detta har idag drabbat mig.

Ikväll skulle jag ha sprungit klubbmästerskapet i Ringhals Maraton Klubb (RMK) som gick av stapeln på Påskbergets elljusspår i Varberg för en stund sedan. Med minimal träning och en bra bit kvar ner till idealvikten har jag inte varit särskilt favorittippad i förhandssnacket i år. Jag har dock skördat tidigare framgångar i RMK klubbmästerskap, med en bronspeng från 2006 som bästa resultat. Att det bara fanns tre personer från klubben på startlinjen den gången tycker jag inte förringar prestationen.

Istället har jag nu suttit hemma en hel dag med hög feber och hostat. Jag får försöka resa mig ur den här besvikelsen och träna ännu hårdare med fokus på nästa stora mål som är Springtime-loppet i maj 2009. Viktigare för RMK än min egen löpartalang har kanske ändå mina insatser som klubbens orförande, lagledare och researrangör 1999 - 2007 varit. Under den tiden arrangerade klubben resor för deltagande i flera internationella långlopp och stod även själv som arrangör för en sådan tillställning 2002. Detta är jag faktiskt lite stolt över - svaga egna tävlingsresultat till trots.