London Eye

Det har varit en lång dag med föredrag, mini-utställningar, paneldiskussioner, mingel-lunch och kaffepauser. Det är ett ansträngande arbete att vara på seminarium. Dessutom måste jag som företrädare för ett statligt bolag värna om Sveriges heder och rykte genom att klä mig någorlunda representativt, vilket betyder att den obekväma slipsen åker på. Lite knepigt med GI var det, men det löste sig. Tre gånger fick jag be servitrisen att lägga på mer av köttet och bönorna, men avböjde potatis och pastasallad.

Londons tunnelbana är fantastiskt väl utformad. Tydliga skyltar och utrop, lätt att förstå strukturen med ”Eastbound”, ”Southbound” osv. Definitivt det mest lättfattade av de system jag har testat (mitt statistiska underlag är erfarenhet från ca 10 europeiska storstäder med liknande transportfaciliteter). Vote from Bua in the European Underground Contest: London, douze point (blandning av engelska och franska, på svenska betyder det att Londons U-tube är den bästa).

Efter seminariets avslutning hade jag planerat en promenad i centrum, men då det regnade lite för mycket slank jag istället in på en bar i närheten av Trafalgar square. Med uppbådande av så mycket viljekraft att jag blev helt matt och måste sätta mig, lyckades jag låta bli att beställa en öl - GI-fienden nummer ett. Jag anade något bekant i språkmelodin hos tre yngre män som arbetade på stället och förhörde mig om deras ursprung. Jodå, de var svenskar; från Halmstad till och med. Jag blev glad över att regnet hade upphört när jag kom ut igen och åkte med tunnelbanan ända till Notting Hill, trots att jag bor vid den föregående stationen High Street Kensington. Min tanke var att ta igen lite av den missade promenaden. Det regnade igen när jag kom upp på gatunivå. Jag besökte en annan pub där jag åt en stek och drack vatten till, sedan promenerade jag i regn till hotellet. För mycket vatten in- och utvärtes idag.