Facebook

Nuförtiden betraktar jag mig själv som en rutinerad bloggare. Jag borde väl inte framhålla det själv, men många tycker också att min blogg är väldigt läsvärd. ”Skriv igen pappa, berätta mer om teskedar och London!” får jag ibland höra.

Nu har jag upptäckt ett annat fascinerande internet-fenomen: Facebook. Efter bara ett par dagar har jag nu t.ex. hittat gamla vänner som jag nog inte sett på 10-15 år. Eftersom så många finns på Facebook behöver jag inte längre hoppa runt bland massa olika bloggar; på en och samma sida får jag direkt en överblick över mina kontakters förehavanden.

För en van Facebook-brukare låter jag kanske överdrivet entusiastisk, men betänk då att jag är så överväldigad eftersom jag fram till alldeles nyss var helt säker på att detta bara var till för avdankade dokusåpa-stjärnor och loosers som ville bli vän med dessa. Sådan är förresten min inställning till det allra mesta, inklusive människor jag möter. Jag tar som utgångspunkt att det är något dåligt, ointressant och helt värdelöst. Ofta ändrar jag mitt omdöme i positiv riktning om jag bara tar mig besväret att förstå lite mer; gäller det människor är det så gott som alltid så. Jag nämner inga namn, men jag har mer än en god vän som enligt min första bedömning definitivt måste ha varit imbecill.
Ja, det blev en liten utläggning utöver det egentliga ämnet Facebook. Men kanske är det så jag nu ska nyttja bloggen. Här kan jag ge mina idéer, tankar, fantasier och andra funderingar fritt spelrum. Vardagligheter som var jag befinner mig och vad jag gör – det finns ju att läsa på Facebook.