Det onda med det goda

Fördelen med att flyga Malmö Aviation till/från Stockholm (som jag gjort idag) är att de använder Bromma flygplats, ca 10 minuters taxiresa ifrån Vattenfalls kontor i Råcksta. Priset man får betala för att slippa åka ut till Arlanda är ett utomordentligt korkat system för boarding. Istället för att tilldela resenärerna en given plats vid incheckning har man "free seating".

Det är väl enkelt och bra kan nu någon tycka. Bara att gå in och ta en plats, precis som på en buss. Då kan jag avslöja att August Strindberg myntade uttrycket "det är synd om människorna", just som han var i färd med att kliva ombord på ett av Malmö Aviations plan och betraktade dårskapen i det uppträde han såg bland medpassagerarna.

15-20 minuter innan ombordstigning bildas en lång kö vid gaten av dem som vill komma ombord och välja plats först. När sedan flocken släpps lös förbrukas 100% av det adrenalin som byggts upp under de få steg som går åt för att komma in i kabinen. Just exakt när förste man når första raden skiftar han/hon momentant i tempo och sinnestillstånd. "-Hmm, bäst att ta plats på första raden, så att man kommer av först sedan. Hmm, måste vika ihop jackan sakta och noga för att lägga på hyllan ovanför. Hmm, undrar om jag ska sätta mig vid gången eller intill fönstret."

Så snart han äntligen kommer ur vägen så att flocken kan avancera upprepas exakt samma procedur. Näste man har upptäckt att rad 2 har flera lediga säten. Han stannar upp en stund mitt i gången innan han beslutar sig för att verkligen slå sitt läger där. Osv, osv, osv. De sista som kommer ombord måste klämma sig ner på mittenplatserna och därför be dem som kommit innan och satt sig längst ut att resa sig.