En gång för länge sedan, skulle Anna-Lena ha protesterat mot att jag tänkte ge mig ut och fara innan jag var tillräckligt frisk igen.Invändningar hade inte hjälpt den här gången. Det har nästan aldrig hjälpt. Därför uteblir de oftast numera.
Innerst inne vet jag att det förståndigaste är att följa hennes och andras goda råd i sådana saker. I efterhand erkänner jag det till och med ibland (för mig själv, inte offentligt). Det har faktiskt även hänt någon enstaka gång att jag följt ett råd som har med min hälsa att göra. Men innan det går så långt överväger jag noga alla tänkbara möjligheter att bryta mot det – och prövar minst någon av dem.
Nu sitter jag här på hotellet och tar ett par Reliv för att förhoppningsvis kunna fortsätta nattsömnen en stund till innan det bär av till kontoret.
Med insikt om att detta var min sista chans till överlevnad, tog jag mig till apoteket under lunchen igår för att inhandla medicinen. Hostan var värre än någonsin på vägen dit, men den avtog igen när jag slutade marschera över Vällingby torg som om jag befann mig på upploppet i 5000 meter gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar