Efterspelet till gårdagens regeringsbesked om kärnkraften blev precis det väntade. Vänstern, miljöpartiet och delar av miljörörelsen repeterar inövade mantran om att kärnkraften är ”gammal teknik” och ”dyr”.
Det är generöst att man bistår med dessa kloka råd. Nästan rörande vilken omsorg man uttrycker om investerare med pengar, och rädsla att de såsom mindre vetande ska råka placera dessa fel. Finns det verkligen inga sakliga argument att anföra? Låt för all del investerarna kasta sina pengar i sjön om de nu är så korkade.
Synd bara att man i betraktelsen av kärnkraft som ett ”dyrt” produktionsslag glömde bort att berätta att vind är långt mycket dyrare; i dagsläget bara lite dyrare på grund av omfattande statliga subventioner.
Beskedet från regeringen har man heller inte orkat lyssna på ordentligt – alternativt valt att med flit feltolka. Det har inte tagits något som helst beslut om att bygga ny kärnkraft; bara ett beslut om att nya anläggningar för just detta sätt att producera el inte längre ska vara explicit förbjudet.
Hur ska nu Mona Sahlin, som ju i grunden är en förnuftig människa, klara av att hålla fast vid motståndet med hjälp av den nonsens-argumentation som står till buds - och därmed köra över den rationella majoriteten inom sitt eget parti? Är det värt detta för att hålla sina nyvunna röd-gröna fränder nöjda? Peter Eriksson kan hon möjligen muta med ytterligare några tiotals miljarder till Norrbottnia-banan. Ohly däremot kommer inte en gång till att fläka sig i gapskratt (som han dansandes med Mona gjorde på Nobelfesten) så länge Sveriges industri och hushåll försörjs med en enda kWh el till det låga kärnkraftpriset.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar