Känn ingen sorg för mig, Helsingborg

Programmet var späckat under min sista tid på förra jobbet. Först lite efteråt, nu ikväll, blev det tid för avtacknings-middag. Det var superskoj att träffa gänget igen. Dessutom fick jag en helt makalös present; en jättefin cykel! Det enda jag saknade var ett par nya egenkomponerade limerickar från Anders. Seths snuskiga historier däremot var fler och bättre än nånsin. Jag gjorde ett ordentligt fusk med GI, genom att smälla i mig en creme brulee till efterätt. Det var gott.
Lika kul och inspirerande som det är att börja något nytt, lika dystert är det att sätta punkt för det gamla, dvs. punkt också för kontakten med några av sina närmaste vänner. Precis som vanligt betygar vi för varandra att vi ska hålla kontakten. Det blir förstås inte mycket med det; inte den här gången heller. Jag känner mig som Micke & Molle måste ha gjort, just när de insett att de tillhör oförenliga världar och aldrig mer ska träffas.

Nu ska jag skynda mig att sova en stund. Tidigt imorgon rullar jag (med bil, inte på cykeln) från Grand i Helsingborg och tar så småningom planet till Stockholm. Där väntar mina nya kamrater som jag nu ska bli riktigt god vän med, innan jag om ett par år sorgset tar adjö för att gå vidare.