Lupomobilen

Det var ovanligt lugnt i sta'n idag för att vara näst sista lördagen före jul - för att vara en lördag överhuvudtaget faktiskt. Man kunde trott att det var en tisdagsförmiddag i mars. Jag fick för mig att förena nytta med nöje genom att åka förbi sopstationen med skräp - förlåt, jag menar miljöstationen med saker att återvinna - eftersom vårt garage just nu är fullt av sådant.

Tyvärr hade jag glömt att vi för tillfället inte har en bil som kan transportera den mängd saker som får plats i ett halvt garage. För sakens skull lastade jag i alla fall in vad som gick - en kasse med papper, en säck med grovsopor och ett par gamla trådbackar. För blotta ögat ser man ingen skillnad i garaget efter den rensningen.

När vi kom fram till stationen började Lupomobilen krypköra allt försiktigare framåt, ängsligt flackande med lykt-ögonen. Han hade fått för sig att vi var på väg mot lådan där folk slänger små lupobilar som dom tröttnat på. Så småningom insåg han dock att han skulle slippa dela trådbackarnas öde. Med avgasröret långt indraget mellan bakhjulen pep han sedan så tyst han kunde bort från den obehagliga platsen full av stora stads-jeepar och andra starka elaka bilar, var och en forslandes återvinningsmaterial av större volym än en hel Lupo.

Nu ska jag ta itu med dagens lunchanrättning. Häromdagen fjäskade Anna-Lena till sig några fina skrubbskäddor av vår gode vän Thomas som är fiskare. Dessa ska jag nu anrätta enligt anvisningar jag just inhämtat per telefon av fiskarens fru Catrin. (Fisk = bästa tänkbara GI mat)