Som på räls

Om det går enligt tidtabellen ska det bara ta 2:46 att åka från Göteborg till Stockholm. Tåget som jag just nu sitter på är ett s.k. direkt-tåg, dvs det går hela vägen utan några uppehåll. Det är bara vissa av X2000 avgångarna som är sådana; de flesta stannar på 3-4 ställen åtminstone.

Hittills har vi susat fram utan störningar, men vi är bara i trakterna av Skövde. Det är fortfarande helt mörkt utanför mitt fönster.

Kö

Idag gjorde jag min färd till Göteborg i rätt tid för att få uppleva lite gemytlig morgonträngsel i trafiken. Göteborg har en mycket kortare period av rusningstrafik än Stockholm. För att säkert få ta del av den bör man ankomma via någon av stadens tillfartsvägar i tidsfönstret 07:30 – 08:30. På eftermiddagen är det ungefär likadant. Åker man före 16:00 eller efter 17:30 är det stor risk att man hamnar utanför vägarnas allra tätaste gemenskap.

Även idag har jag befunnit mig i kontors-skrapan "Läppstiftet" vid foten av Göta älv bron i Göteborgs innre hamn. En av alla organisationer/företag som har sina kvarter i byggnaden är Göteborgs stift. Därför blev jag inte förvånad över att jag mötte biskop Carl Axel Aurelius på min väg ut idag. Han verkade nöjd med att se mig så nära sin borg. Jag misstänker att han har läst mitt inlägg om missionsprovinsen och just nu använder detta som underlag till en kyrklig bannbulla mot den sekten.

Göta älv bron

På den korta promenaden från Vattenfalls kontor på Gullbergs Strandgatan till platsen för dagens intervjuomgångar, skrapan ”Läppstiftet”, passerar man detta magnifika byggnadsverk.

Det är uppfriskande med en promenad när som helst på dagen, men allra helst bör man förlägga en sådan aktivitet till morgonen. Kan man välja gör man rätt i att promenera utefter ett vatten, som Saine, Themsen, Donau, Medelhavet, Kattegatt; eller som idag, Göta älv. Än bättre än att bara promenera är det om man har tid och möjlighet till ett joggningspass under liknande omständigheter (en morgon, i en stad och utefter ett stort vatten).

Nu har vi ett tvådagarspass med intervjuer här och sedan ytterligare två dagar med motsvarande aktivitet i Stockholm torsdag-fredag. Det visade sig vara ett lyckligt sammanträffande att jag planerat in detta istället för att åka till England denna vecka, eftersom det har kommit fem snöflingor i London – tillräckligt för att bringa staden i kaos och omöjliggöra i stort sett all flygtrafik.

Steelers

Pittsburghs stolthet säkrade i natt sin sjätte seger i ”Super Bowl”. Amerikansk fotboll spelas i en kort säsong med extremt få matcher om man jämför med andra seriesporter som ishockey, basket eller europeisk fotboll (soccer). Det beror kort och gott på att ett huvudinslag i spelet är att man ska slå varandra sönder och samman. Spelarna håller inte för så många matcher per år helt enkelt.

Säsongens sista match, finalen där slutsegraren skall utses, brukar spelas sista helgen i januari och kallas ”Super Bowl”. Just i år råkade det bli 1:a februari, precis på min födelsedag. Detta är en nationell händelse av samma magnitud som nationaldagen 4:e juli, julafton eller ”thanksgiving” i november.

Jag letade i morse efter min T-shirt med Steelers som jag införskaffade vid ett av mina besök i Pittsburgh för 7-8 år sedan. Man vill ju hedra laget en dag som denna genom att bära deras emblem. Tyvärr verkar den ha försvunnit. Antingen har vi haft inbrott, eller så har någon företagit en högst omotiverad garderobsrensning – för det kan inte vara jag själv som har avyttrat klenoden med berått mod. Preliminärt gör jag ett nytt besök i Pittsburgh om några veckor. Då ska jag skaffa en ny tröja.

Valkyrian

Ikväll gjorde halva familjen (Emil, Olivia & jag) ett besök på biografen "Facklan" i Kungsbacka för att se filmen som hade premiär i fredags.

På det stora hela en bra film. Skådespelarna är genomgående mycket bra och intrigen skickligt regisserad. Att berättelsen är tagen mer eller mindre direkt ur den historiska verkligheten är fascinerande, men gör förstås att man vet ungefär hur det kommer att sluta. Det gjorde inte så mycket, för det var spännande hela tiden i alla fall.

Mjölk & honung

Dagens nummer är 44 och 23. Så många födelse- respektive bröllops-dagar firar jag idag. Viktkurvan har fortsatt nedåt i önskvärd omfattning även den senaste veckan. Trendkurvan baserat på hela 2009 pekar fortfarande på ett slutresultat en bit över målet, men gör man den istället baserat på bara de två senaste veckorna, skulle jag hamna klart under.Det är trots allt tveksamt om det räcker med bara GI-ätning på samma sätt som hittills för att hålla nedgångstakten på den nivå som krävs. Jag söker i tankarna efter ytterligare insatser att ta till. Jag har kommit upp i en riktigt bra nivå av träning, men jag förmår nog att lägga in ytterligare något pass i veckan. En liten bäck.

Det finns också en GI-gråzon som jag kan angripa. Öl är som bekant bland det värsta som finns (enligt GI, det är varken jag eller min födelsedags-tvilling Ann-Sofi som har sagt det). Däremot har jag under hela projektet hittills glatt pimplat vin som förut (plus lite extra som öl-substitut), eftersom det har noll GI-poäng och inte är förbjudet. Det är det dock enligt alla traditionella bantningsråd; strängeligen förbjudet till och med - pga det höga kalori-innehållet i alla former av alkohol.

Mitt sista halmstrå blir därför att jag inte vederbörligen firar denna 44- och 23-årsdag med champagne, utan istället genom att inleda en dryg månad av totalt uppehåll från detta och alla andra liknande drycker.

Kalas

Jag tjuvstartade firandet av min födelesdag genom att bjuda till en 3-rätters middag ikväll. Väldigt många, nästan alla, av de inbjudna dök upp. Jag tog tacksamt emot flera presenter, bl.a grytvantar, en trevlig bok och choklad.

Menyn som jag själv anrättade bestod av:
- Broccolisoppa
(perfekt GI)
- Ugnsbakasd kyckling och rotsaker
(hyfsad GI)
- Chokladglass med karamelliserade frukter
(GI - vad är det?)

Just nu tittar vi på 'körslaget'. De har valt riktigt bra sånger, delvis med opera-karaktär.